I det forntida Kina var Tai Chi en avancerad kampsport. Numera används den som båda självförsvarsteknik och hälsogymnastik av miljoner människor I Kinas parker på morgonen.
Det finns fem olika Taichi-stilar, varav den ursprungliga är Chen-stilen.
Grundare av Tai Chi Chuan (Tai Ji Quan) anses enligt legenden vara en taoistpräst vid namn Zhang Sanfeng, som levde på 1300-talet. Det finns en annan teori som menar att en Kung Fu mästare vid namn Chen Wangting, för omkring 400 år sedan, skapade Tai Chi Chuan genom att kombinera Qigong kunskap och olika kampsporter. Stilen fick sin benämning efter hans efternamn: Chen-stilen. Chen-stilen karakteriseras av en kombination av långsamma, mjuka och snabba, kraftfulla rörelser; stilen växlar mellan lugna, cirkelformade rörelser till sparkar, hopp, kast, krockar och slag.
Från Chen-stilen utvecklades för 150 år sedan Yang-stilen av Taichi mästare Yang Luchan. Stilen, som är uppkallad efter honom (Yang-stilen), består av långsamma, jämna runda rörelser. Den är lättare att utöva och har därför blivit mycket populär.
Yang Luchans söner lärde ut Tai Chi Chuan vidare till sina lärjungar och genom dessa lärjungar utvecklades ytterligare tre stilar: Wu-stil, Sun-stil och Wo-stil. Därför finns det fem olika stilar inom Tai Chi Chuan och alla är besläktade med varandra.
Undervisningen av Tai Chi Chuan var under lång tid hemlig i Kina, och fördes oftast vidare inom familjen och de närmaste lärjungarna. Under de senaste 60 åren har man emellertid upptäckt hur värdefull Tai Chi Chuan är för befolkningens hälsa. En speciell variant av Yang-stilen utarbetades 1956 och började läras ut i skolor, på arbetsplatser och inom hälso- och sjukvården. Denna stil, som är den vanligaste och populäraste i Kina idag, heter Förenklad Yang-stil 24 former.
Tai Chi kombinerar övningar av kropp, psyke och livsenergi som leder till ökat välbefinnande och en utveckling till ett mer medvetet, balanserat och harmoniskt liv. Tai Chi innehåller rörelser som utförs i ett kontinuerligt flöde med stor avspänning och följsamhet. Genom de långsamma och smidiga kroppsrörelserna i koordination med andningen tränas balans, nerver, muskelfunktioner och förmåga till anspänning och avspänning samt koncentrationsförmågan och den egna kroppskännedomen.
